Vänskolan i Mbuko, Tanzania

Gripsholmsskolan inledde hösten 2012 en kontakt med en vänskola i Mbuku, Tanzania genom den ideella föreningen SSL (Strängnäs-Simanjiro-Loiborsoit). Skolan och förskolan i Mbuko har ungefär lika många år på nacken som oss på Gripsholmsskolan. Tanken med vänskolan är att vi ska byta erfarenheter med varandra och att vi ska kunna hjälpa till med uppbyggnaden av Mbuku skolan. Från början av samarbetet har skolorna skickat teckningar och brev till varandra. Gripsholmsskolan vill också stöda Mbukuskolan genom att samla in pengar till bl.a. utbildning av personal, läromedel, material och skolbyggnader.

Hösten 2014 åkte två lärare från Gripsholmsskolan till Tanzania för att besöka vänskolan och för att stärka banden och samarbetet mellan skolorna. Resan gjordes tillsammans med medlemmar från SSL och Stallarholmskyrkan. I samband med resan deltog Gripsholmsskolan i bokprojektet Kunskapskretsloppet under ledning av Mikael Rosengren. Projektet gick ut på att några klasser tillsammans med Mikael skrev och illustrerade varsin barnbok. Dessa böcker översattes till engelska och swahili och ska fungera som läromedel och sagoböcker i vänskolan i Mbuku och en skola på Zanzibar.

Nedanför kan ni läsa lärarna Jessica och Martas berättelse om resan till Tanzania och vänskolan i Mbuku. Ni kan också ladda ner fotoboken från resan fram till den 9:e april. Efter det hittar man fotoboken i skolans bibliotek.

Det var två mycket förväntansfulla lärare som satte sig på flyget mot Tanzania hösten 2014. Vi skulle äntligen få träffa vår vänskola i Mbuku och få ta del av massajkulturen som vi hade förberett oss för under våra studiecirklar innan avresan.

När vi landade i Tanzania möttes vi av mäktiga Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, och tog oss sedan vidare till Arusha som är en stor stad i Loiborsoit-regionen. Under våra första dagar besökte vi bland annat Esther som utbildar sig till förskolelärare på ett college i Arusha. Pengar som Gripsholmsskolan har samlat in vid lotterier och caféer har finansierat delar av Esthers utbildning. Hon kommer att jobba i förskolan på vår vänskola i Mbuku när hon är klar med sina studier. Studenterna på colleget bjöd på en två timmars lång dans- och sångsektion som vi fick medverka i. När det var vår tur att visa några av våra ringlekar visade vi ”Björnen sover” och ”Små grodorna”, vilket blev en stor succé.

Efter några dagar i Arusha åkte vi vidare mot Loiborsoit, en liten by i området Simanjiro. Vi svängde av från asfalterade vägar och fortsatte på sandvägar som till sist försvann helt och hållet, men vår chaufför verkade ändå veta vart han skulle och fram kom vi. I Loiborsoit bodde vi i ett hus byggt av en schweizisk biståndsarbetare som åker dit ett par gånger om året. I huset fanns alla faciliteter från toalett till gaskök och sängar. Allt det som inte finns i en massajhydda.

Från vårt hus var det en bilfärd på ca 45 minuter på riktigt skumpiga vägar till Mbukuskolan. Första dagen vi kom till vänskolan möttes vi av två av lärarna och många nyfikna barn. Lärarna bodde i ett hus intill skolan dit vi blev bjudna på lunch en av dagarna. Ris och bruna bönor stod på menyn. En höna låg i ett hörn i en kartong i vardagsrummet. Frukostäggen var med säkerhet färska!

Vi hade med oss Lengai till skolan som är massaj och som kunde hjälpa oss att översätta från engelska till swahili och mah språk så att vi kunde göra oss förstådda i skolan. Vi hade med oss några presenter till skolan, bl.a. 25 exemplar av böckerna som en klass på Gripsholmsskolan hade skrivit i projektet Kunskapskretsloppet. Eleverna bläddrade ivrigt i böckerna och tillsammans med Lengai och barnen läste vi boken. Sedan var det deras tur att komma med idéer till sin egen barnbok. Det var mer utmanande än vad vi tänkt oss att skriva en bok med barnen i Mbukuskolan. Språket var förstås en barriär, men det märktes också att eleverna i Mbukuskolan inte var vana att fantisera ihop berättelser på samma sätt som eleverna i Gripsholmsskolan var. Barnboksförfattaren Mikael Rosengren kommer att sätta ihop barnens texter och bilder till en bok och vi hoppas kunna finansiera projektet så att både vår skola och vår vänskola får en klassuppsättning av böckerna. Då är vårt kunskapskretslopp klart och barn från två helt olika samhällen har fått dela sagor och erfarenheter med varandra.

Mbuko skolan består av två hus, ett långt hus med fyra klassrum och ett hus med bara ett klassrum. De har byggt en stomme till förskolan men detta hus har inte fått tak än. Det fanns också ett litet hus med ett par toaletter med dörrar. Toaletterna består av ett hål i golvet och två upphöjda steg som du står med fötterna på medan du sitter på huk. Efter dig finns det lite vatten att hälla med en skopa (om du har tur).

Vid lunchtid gick alla barnen och ställde sig på led med sina emaljmuggar. Skolans kock lagade maten utomhus över en öppen eld. En av eleverna serverade en skopa mat ur en stor kastrull med böngryta eller majsgröt. Barnen satte sig ner där de hittade en plats, på marken eller lutade mot ett träd. De åt med händerna, en del barn åt ur samma mugg. Den stora kastrullen med mat blev tom och vi förundrades över att inga barn rynkade på näsan och att det inte fanns någon slänghink så långt ögat kunde nå.

Lärarna i Tanzania blir tilldelade en skola av regeringen när de gått sin utbildning och de får samtidigt en lärarbostad i närheten av sin skola. Det gör att flertalet lärare i landet kanske bor och jobbar långt ifrån var de kommer och i ett annat område än vad de är vana vid. Här i massajland på Mbukoskolan var inte lärarna massajer vilket gör att de inte kan mah språket utan bara swahili, så det gäller att barnen snabbt lär sig lärarens språk.

Det var ett stort nöje att få knyta banden med vänskolan starkare och att få ta del av massajkulturen som eleverna i skolan är en del av. Vi välkomnades med stor gästvänlighet av massajerna. Överallt på gatan kom folk fram till oss och ville hälsa och kände igen medlemmar från SSL som hade varit där många gånger tidigare. Vi blev inbjudna till tre olika hyddor och fick se hur man levde. Vi lärde också känna tre massajer som vi kunde fråga många frågor om deras kultur och jämföra den med vår. Vi skrattade tillsammans åt skillnader som att vi går ut med hunden i koppel och plockar upp hundbajs i en påse medan hundarna på massajstäppen fritt sprang omkring. Vi såg också stora skillnader med tempot i levnadssättet och förmågan man har att ta tillvara på naturföremål, t.ex. var deras hyddor byggt av enbart naturligt material. Då lämnar man inget avtryck till eftervärlden. Vi har mycket att lära av varandra!

Tack vare diverse insamlingar på skolan har vi bidragit ekonomiskt till uppbyggnaden av skolbyggnaden samt utbildningar av förskollärare och vi kommer att fortsätta med det. Vi ser fram emot att lära känna vår vänskola betydligt bättre i framtiden och vi hoppas kunna resa till Tanzania igen och få till fler utbyten mellan våra skolor. En annan tanke är att bjuda in lärarna från skolan eller någon av massajerna som vi träffade för att eleverna i vår skola ska  få ta del av massajernas kultur. Vi kommer också att fortsätta samla in pengar för att hjälpa vår vänskola finansiellt. För tillfället går de insamlade pengarna till Thomas som också studerar till förskolelärare. Vi vill också hjälpa till med finansieringen av boken som eleverna i Mbuku skrev.

Mer information om Mbuko samt kringliggande byar går att finna på föreningen SSL:s hemsida.